Så vipps krälar det en ödla på köks/vardagsrumsgolvet. Den hade ingen svans! Och stackaren hade säkert blivit jagad utav mina katter..
Så jag lurar upp den på ett papper. Ödlan är skräckslagen! Jag är lite rädd till en början. Men sedan tycker jag bara synd om den. Bär ut den på altan där den får i sin egen takt ta sig vidare.
Tog inget kort då jag ville få händelsen smidigt gjord.